En önskan om mindre

Det hände något med mig när jag började fundera på det här med minimalism. Det fanns något som kändes rätt! En strävan bort från onödig konsumtion som så ofta följde mig med en bitter eftersmak, hur mycket jag än kunde övertala mig själv om att jag faktiskt inte hade ett par jeans i ljus slitning, så visste jag att det var en övertalning och det funkade inte längre. Samtidigt väckte det en slags tävlingsinstinkt hos mig, exakt hur lite kunde jag klara mig med? Jag har aldrig varit personen som har shoppat dyra kläder. Jag är en riktig secondhand-människa och det har riktigt kliat i fingrarna när något varit riktigt billigt. Skit samma om inte plagget var 100% när det bara kostade 50 kr. 
 
Jag tror att det är våra nedärvda gener som samlare som är extra starka hos mig, eftersom jag älskar att plocka svamp, bär och andra ätliga växter mm. När jag inte fick utlopp för att samla mat blev det kläder.. Och jag har verkligen inte varit något extremfall som syns i något av dessa fruktansvärda "extrem-samlar-program" nä jag har haft två garderober som i och för sig varit fullproppade men vi har inte behövt gräva oss gångar hemma i lägenheten. 
 
Jag ville självklart inkludera större bitar i mitt liv än enbart kläder i minimalistiskt tänk. Det kändes bara som ett enkelt och självklart ställe att börja på. Överskådligt och inte allt för stort. 
 
 Garderobsrensning deluxe:
 
1) Jag la alla mina kläder i en jättehög på golvet.
 
2) Bestämde mig för 4 högar.
2a) Favoriter
2b) Favoriter i fel säsong.
2c) Kanske
2d) Skänk bort
 
Tre favoriter 
 
Sen var jag hård! Jag lyssnade på en grym podcast om "simple living" och gick loss. Det som var det svåra var att även skänka "kanske-högen". Jag ville bara ha favoriter kvar. Allt skulle vara 100%. Den grymma frihetskänslan när jobbet var gjort och det fanns ca 1/3 kvar. 
 
Saknar jag något plagg idag? Det är inte rätt fråga. Frågan borde vara om jag ens kommer ihåg något plagg? Jo, ett par leggins kommer jag ihåg, men de var aningens för stora och det störde mig alltid lite när jag hade dem.
 
Ett litet steg i rätt riktning. Bakåt. Bort från normen. Lite mer fri, i alla fall från ett par för stora leggins... 

Minimalism, natur och kreativitet

I ca 6 månader har jag gjort tappra försök till ett liv i större enkelhet. Ett mer minimalistiskt sådant. Där livet får ta större plats och prylarna mindre. 
 
Nu tänkte jag dokumentera det i den här bloggen och hoppas då på att göra det lite mer helhjärtat än jag har lyckats med hittills. Det har blivit otaliga garderobsrensningar och betydligt färre skor (det sistnämnda kan jag tacka mina hundar för) men jag är långt ifrån där jag vill vara. 
 
En dag för ett par år sedan ringde vaktmästaren på vår dörr och berättade att det hade varit inbrott i vårt källarförråd. Min första tanke var- Hoppas de har snott ALLT, rubbet! Så var tyvärr inte fallet. Hur kunde det då komma sig att jag inte själv bara kunde rensa bort allt? Eller ens hälften? Det var kanske då ett första frö såddes. Skulle det inte vara en skön frihetskänsla.. 
 
 I maj kommer jag och min familj hyra en liten stuga med betoning på "liten". Den ligger i Grödinge utanför Stockholm, omgiven av böljande landskap, havet och en altan lika stor som stugan. Jag tror att många av mina inlägg blir därifrån. Så då får ni se om vi lyckas få plats med tre hyfsat stora människor och två ohyfsade (de är båda 1 år) hundar i en stuga på 25 kvm.
 
En annan del av Grödinge 
 
Just nu bor vi på Södermalm i Stockholm och hyr en annan lite stuga i Grödinge så vi vet redan att naturen är magisk där... 
 
Suki och Lilo på grönbete 
 
 
Grödinge solnedgång 
 
Jag älskar skog och tycker att engelskans ord för skog förklarar det så bra - Forest. For rest. Ett ställe för vila, samla kraft och ladda om.