En önskan om mindre

Det hände något med mig när jag började fundera på det här med minimalism. Det fanns något som kändes rätt! En strävan bort från onödig konsumtion som så ofta följde mig med en bitter eftersmak, hur mycket jag än kunde övertala mig själv om att jag faktiskt inte hade ett par jeans i ljus slitning, så visste jag att det var en övertalning och det funkade inte längre. Samtidigt väckte det en slags tävlingsinstinkt hos mig, exakt hur lite kunde jag klara mig med? Jag har aldrig varit personen som har shoppat dyra kläder. Jag är en riktig secondhand-människa och det har riktigt kliat i fingrarna när något varit riktigt billigt. Skit samma om inte plagget var 100% när det bara kostade 50 kr. 
 
Jag tror att det är våra nedärvda gener som samlare som är extra starka hos mig, eftersom jag älskar att plocka svamp, bär och andra ätliga växter mm. När jag inte fick utlopp för att samla mat blev det kläder.. Och jag har verkligen inte varit något extremfall som syns i något av dessa fruktansvärda "extrem-samlar-program" nä jag har haft två garderober som i och för sig varit fullproppade men vi har inte behövt gräva oss gångar hemma i lägenheten. 
 
Jag ville självklart inkludera större bitar i mitt liv än enbart kläder i minimalistiskt tänk. Det kändes bara som ett enkelt och självklart ställe att börja på. Överskådligt och inte allt för stort. 
 
 Garderobsrensning deluxe:
 
1) Jag la alla mina kläder i en jättehög på golvet.
 
2) Bestämde mig för 4 högar.
2a) Favoriter
2b) Favoriter i fel säsong.
2c) Kanske
2d) Skänk bort
 
Tre favoriter 
 
Sen var jag hård! Jag lyssnade på en grym podcast om "simple living" och gick loss. Det som var det svåra var att även skänka "kanske-högen". Jag ville bara ha favoriter kvar. Allt skulle vara 100%. Den grymma frihetskänslan när jobbet var gjort och det fanns ca 1/3 kvar. 
 
Saknar jag något plagg idag? Det är inte rätt fråga. Frågan borde vara om jag ens kommer ihåg något plagg? Jo, ett par leggins kommer jag ihåg, men de var aningens för stora och det störde mig alltid lite när jag hade dem.
 
Ett litet steg i rätt riktning. Bakåt. Bort från normen. Lite mer fri, i alla fall från ett par för stora leggins...