Vild spansk körvel
Det är en speciell sorts lycka att plocka sin egen mat direkt från naturen. En av mina favoritlyckor... Och det har det varit enda sedan jag var några äpplen hög och knappt kunde säga fullständiga meningar. Jag är en samlare. Numera enbart en matsamlare men det har funnits lite villovägar med allt för mkt kläder också...
Nu är våren här och den vilda maten är som bäst. I alla fall den vilda gröna maten. Nässlorna tittar upp och ser retfulla ut men har man smakat på nässelsoppa så struntar man i deras kaxighet och har handskar och sax med sig!
En annan favorit är den Spanska körveln. Jag vet inte hur utbredd den är men det är en förvildad variant av en kryddväxt som planterades i trädgårdarna förr i tiden. Den är väldigt lätt att känna igen på doften, den luktar som söt lakrits, den har ludna stjälkar och en skir grön färg. När man plockar den växer det snart upp en ny planta på samma ställe. När den är helt uppvuxen ser den ut som hundkex ungefär. Förra året plockade jag några och hade som snittblommor hemma, det var helt fantastiskt vilken doft de spred i huset.
När jag har plockat körvel tidigare har jag hackat ner den med tomater, lök, salt och olja... En enkel, fräsch och så god sallad.
Nu gjorde jag en hönsfärs som vi åt i tortillabröd.
500 g hönsfärs
2 dl grädde
1 hönsbuljong
Champinjoner
Mozzarella
Två späda körvelknippen
Salt o peppar
Jag fräste färsen och champinjonerna separat, sen slängde jag ner dem tillsammans och i med resterande grejer efter smak. Jag är inte så bra på det här med att mäta. Men gott blev det! Vi åt det med rivna morötter och isbergssallad. Ni ser bilder från resterna som blev över till dagen därpå och då blev det morotsstavar till istället (för jag var jättehungrig och orkade inte riva, men jag säger riv, det var godare...)
Det fanns två spekulanter på maten, vi kan kalla dem Dunder-karlsson och Blom...
Obs, det finns en hel del växter som liknar körveln men som är giftiga. Så se till att fråga någon som kan om du är osäker.